frularsson

Nä,, förra natten var verkligen ingen lek,, gossen har gråtit, kliat och varit hyserisk ända till klockan fyra på morgonen, då äntligen fick jag gå och lägga mig och då var han också lugn.. Jag gick ner med gossen så att mannen fick sova, han skulle upp kl 05.00. Nu vänder det nog snart, skönt...



Han fick vara ute på bron med hundarna en stund på förmiddagen, solen sken och det var varmt och skönt..

Nyss gick jag miste om ett perfekt foto tillfälle,, vi hade ett rådjur på gården, men när man har en så sölig kamera som tar hundra år att starta så han den ju såklart springa iväg när totte skällde på den.... Nä skulle verkligen vilja ha en ny kamera snart, vi har börjat kolla lite smått på systemkameror, det lutar åt en Nikon D50 tror jag den heter, synd bara att dom är så dyra och en ny kamera ligger inte högst på prio listan......

I början kändes det som om jag blev överfallen av min nya fondvägg,, mönstret är så stort men nu börjar jag vänja mig vid det och den blir bara finare och finare.. Tack för alla fina kommentarer, det är så roligt att läsa.. 

Varje dag väntar jag med spänning på posten om det finns ett brev ,om när jag ska få komma till smärtkliniken i Sunderbyn, till våren sa dom men snart är det ju sommar, det ska bli jätte spännande för jag vet inget om det stället förutom att det är jättebra, framförallt skönt att träffa proffesionellt folk som har kunskap om smärta.. Var med om en bilolycka för snart 9 år sedan och fick en whiplashskada och PTSD (post traumatisk stress syndrom), sen kom panikångest och efter ca 4 månader med ständig värk och smärta så kom fibromyalgi som ett brev på posten... Idag är PTSD och panikångesten borta, fick så otroligt bra hjälp med den biten...

Jag hade bara haft mitt körkort i 1 månad då jag krockade, vi var på väg till Pajala för att handla, jag och dottern som då  var nästan 5 år gammal, det här var mitt i vintern då en mötande bil får sladd och kommer på min sida av vägen och vi frontalkrockar.... Det bästa var ju att vi överlevde och Amanda inte fick en enda skråma förutom mardrömmarna som hon hade på nätterna. Även min man har en whiplashskada, dock inte samma olycka utan hans var på jobbet (lantbrevbärare) han skadade sig 6 månader före mig, det tror jag har varit kanska bra för oss att båda har samma skada, även om jag är mycket sämre än han, så kanske vi kan förstå varandra lite bättre... Det var ju inte tänkt att jag skulle skriva om detta (söker inte efter medlidande) men tvyärr är det värken och smärtan som styr mitt liv så det är väl lika bra att berätta... Men i det stora hela så har jag det jätte bra, känner att det finns så mycket att vara tacksam och lycklig över, framför allt mina barn och min man, till sommaren har vi varit tillsammans i 18 hela år (gifta i 7 år) herregud säger jag bara vart har tiden tagit vägen, jag var ju bara en liten snoris på 15 år när vi träffades....



Gossen som blev 18 månader i onsdags.......
 

Ska försöka skriva ett inlägg, har nyss inhalerat Bricanyl så jag skakar som ett asplöv.. Vilken härlig vinter jag har haft *lite ironisk* Den här vintern har jag lyckats få lunginflamation, influensa, x antal förskylningar, vinterkräksjuka + vanliga magsjukor och sist men inte minst missfall, det var ett tidigt så jag visste inte att jag var gravid + mina vanliga krämpor så nog har jag haft fullt upp, glömde säkert något, dom senaste gångerna jag blivit förkyld så har jag fått i luftrören och tungt och andas, misstänker väl att astman närmar sig. Jag  är väl en av dom få i min släkt som inte är allergisk och har astma.. Nä nu orkar jag inte skriva mer, måste nog hoppa i säng nu, är fruktansvärt påverkad av bricanylen.....

Är med i en panel, (Gfk) där man får poäng för dom undersökningarna man medverkar i + plus att man fyller i det som man handlar och för någon dag sedan kom det nya premiekatalogen.. Ojdå vad snygga grejor dom hade fått in tex Hanna Werings Muggar, Eva Solo, Iittala, höganäs, bla denna Stelton termos som jag drömt om länge.


Men den här ska jag spara till (fast jag hade helst haft i någon färg)...............

Jag brukar inte klaga men den här veckan har varit lite tung, gossen har varit hemma från dagis.. Snorig, lätt feber och allmänt gnällig och gråtit nätterna, men då har han ju oxå 4 stycken tänder på väg som gör jätte ont.. Han fick sin 9onde tand för inte så länge sedan, usch vad han får det jobbigt. Så nu är det 2 uppe och 2 nere som är på väg..



En äkta snorunge....

Jaha då är det helg igen, tycker veckorna bara flyger fram, det gör tydligen åren oxå hela veckan har jag gått och trott att jag är 32 år och sen är mannen så snäll att påminner mig om att jag tydligen är 33 år, snacka om att jag blev knäckt, inte just så mycket för åldern utan för att jag var så säker på att jag var 32 som jag sa åt arbetspsykologen som jag träffade i veckan.. Så nu sitter 33 åringen här och snörvlar, snorar och snyter sig hela tiden.. Nä jag är inte ledsen utan blivit förkyld igen blä, här i trakterna har vattkoppor hälsat på nästan alla barn.. 4 av Arvids kusiner har haft + att han själv hade 1 st på kinden många va... På söndag har jag och svägerskan Me&i hemma hos henne, så det blir jätte skoj...



Jag som inte hade tänkt ge godis åt gossen förän han är minst 2 år,, men men så här gick det idag när vi var på kalas, Arvids äldsta kusin fyllde 7år.. Här matar lilla kusin som är 2 år Arvid med godis och det tyckte ju han var jätte gott.. Lyckades hålla Amanda från godis tills hon var 3 år gammal,, men då hade hon ju inga kusiner heller....