Väntan är lång
I början kändes det som om jag blev överfallen av min nya fondvägg,, mönstret är så stort men nu börjar jag vänja mig vid det och den blir bara finare och finare.. Tack för alla fina kommentarer, det är så roligt att läsa..
Varje dag väntar jag med spänning på posten om det finns ett brev ,om när jag ska få komma till smärtkliniken i Sunderbyn, till våren sa dom men snart är det ju sommar, det ska bli jätte spännande för jag vet inget om det stället förutom att det är jättebra, framförallt skönt att träffa proffesionellt folk som har kunskap om smärta.. Var med om en bilolycka för snart 9 år sedan och fick en whiplashskada och PTSD (post traumatisk stress syndrom), sen kom panikångest och efter ca 4 månader med ständig värk och smärta så kom fibromyalgi som ett brev på posten... Idag är PTSD och panikångesten borta, fick så otroligt bra hjälp med den biten...
Jag hade bara haft mitt körkort i 1 månad då jag krockade, vi var på väg till Pajala för att handla, jag och dottern som då var nästan 5 år gammal, det här var mitt i vintern då en mötande bil får sladd och kommer på min sida av vägen och vi frontalkrockar.... Det bästa var ju att vi överlevde och Amanda inte fick en enda skråma förutom mardrömmarna som hon hade på nätterna. Även min man har en whiplashskada, dock inte samma olycka utan hans var på jobbet (lantbrevbärare) han skadade sig 6 månader före mig, det tror jag har varit kanska bra för oss att båda har samma skada, även om jag är mycket sämre än han, så kanske vi kan förstå varandra lite bättre... Det var ju inte tänkt att jag skulle skriva om detta (söker inte efter medlidande) men tvyärr är det värken och smärtan som styr mitt liv så det är väl lika bra att berätta... Men i det stora hela så har jag det jätte bra, känner att det finns så mycket att vara tacksam och lycklig över, framför allt mina barn och min man, till sommaren har vi varit tillsammans i 18 hela år (gifta i 7 år) herregud säger jag bara vart har tiden tagit vägen, jag var ju bara en liten snoris på 15 år när vi träffades....
Gossen som blev 18 månader i onsdags.......
Jag blir alldeles tårögd när jag läser din bakgrund. Jag kan inte förstå hur jobbigt det måste vara att leva med smärta. Tänk vad livet kan förändras på en sekund. Hoppas att du kan få komma i kontakt med smärtkliniken snart.